Fri lek
JanuariPosted by Emma Norin Thu, January 28, 2010 02:51:54Snöovädret är ju här på visit igen. Hoppas det inte blir så långvarigt, är ganska less på det nu och jag är nog inte ensam om den saken.. Tävlingssäsongen blir ju lidande av det, om man inte enbart kör tävlingslydnad då förstås. Och spårträningen blir ju inte riktigt densamma.. Nu när suget äntligen kommit tillbaka så vill man ju ta tag i det på en gång helst.
Vilket påminner mig om att jag måste svänga förbi Viksjö och plocka upp ärmar och skit som jag dumpat på syrrans uteplats, när jag skulle sälja Volvon :/ som jag för övrigt saknar oerhört mycket. Men min lilla nya slajmgröna bil med tonade rutor har sin charm :) har fått höra att det är lixom min typ av bil. Den är funktionell, har stort utrymme inuti och drar mindre bensin. PERFEKT!
Den här veckan har vi bara haft två dagar i skolan, men det innebär ju inte att det är slappardagar i klassrummet. Tvärtom - så har vi gått igenom alla neuropsykologiska funktionshinder, utredning av dessa och diagnosticering. Men detta kapitel är inte slut än ;)
När vi gått igenom alla kriterier för dessa funktionshinder så slog det mig att Philip uppfyller fler krav i autistspektrumet än kriterierna för ADHD. Jag tog upp det med psykologen som föreläste (arbetar som utredare på BUP i Sollentuna) och hon rekommenderade att vi startade en ny utredning då utredningar och diagnoser är en "färskvara" som kan förändras, utvecklas eller minska med åren. Funktionshindrena kan minska då man lärt barnet att anpassa sig efter miljöer och med rätt träning så kan barnen få en relativt normal och behaglig skolgång.
När jag behövt hjälp med hämtning från fritids så har min mamma hämtat Philip. Vilket inte ALLS har varit speciellt populärt hos Philip. Det är nästan med ett släpande som mamma får hem honom överhuvudtaget. Han vill att JAG ska hämta för det är så det BRUKAR vara... Med rätt teknik behöver det inte vara så svårt. Men det är svårt att kräva det av 71 åriga mormor som bara vill väl...
Nu när jag hämtade Philip i måndags på fritids så möttes jag av en fröken som passerade mig hastigt och sa "han är i dockrummet..."
Jaha, tänkte jag. Vandrade in, och hittade hans kompis som satt i ett hörn. Jag frågade var Philip var och kompisen svarade "han sitter i skåpet..."
Jag öppnade skåpet - och mycket riktigt - så satt han där, med en filt över huvudet och stirrade...
Mina första tankar var - varför och hur länge har han suttit där?
Jag var knäpptyst, tog av han filten och tog ut honom därifrån med ett stadigt grepp om armen. Han sa ingenting och följde med snäll till hallen och vi satte på oss kläderna.
Då kommer fröken tillbaka som då rabblar upp en massa snack för honom om saker han måste förstå, såsom att man inte kan vara ensam utomhus och inga andra barn får det och blablablabla...
Till och med JAG slutade lyssna efter fem sekunder...
Jag sa till fröken "jaja, det är ingen fara. det är ingen idé att förklara..." men hon fortsatte att rabbla upp sina dumma förklaringar som Philip inte alls har något intresse av att ta in.. Han är ju upptagen med känslan av att få vara ifred.
Det har slagit mig att han antagligen ville bort från kompisen (som i övrigt kan vara extremt påfrestande) och har inte den sociala kommunikationen att han kan säga ifrån och har därför ansett sig tvungen att gömma sig, det har varit den enda chansen för honom att få vara ifred.
Så fort vi kom utanför fritids så var han sitt vanliga glada JAG igen :)
I och med att jag har mer intresse för dessa funktionshinder samt att jag vet hur jag bäst ska handskas med dom, så är det ju lättare för mig att bryta hans beteenden och skapa nya beteenden med rätt förstärkningar. Om personalen på fritids hade visat lite mer intresse för dessa funktionshinder så hade det här aldrig behövt hända... Och tro mig - det är inte första gången jag får plocka ut honom ur skåp...
Den fria leken som råder på fritids är säkerligen en väldigt jobbig plats för barn som inte har den mentala orken att interagera socialt med andra barn hur länge som helst. Det är ett måste för lärarna att observera detta, om dom nu har universitetsutbildningar så anser ju JAG iallafall att de bör ha tillräcklig kompetens för att kunna hantera sådana här svårigheter.
Ja - vad säger man? Önskar att jag slapp ha Philip på fritids överhuvudtaget. För i hans nya utbildningsgrupp går det kalasbra! :) han trivs extremt bra med sina fröknar och sina kompisar... Han berättade idag att han bakat igen, någon form av kaka med sylt i :P "det var ett svårt ord" sa han... Sen berättade han en text direkt ur en film som jag inte sett, men han tar ju alltid för givet att jag ser det han ser ;) vilket är charmen med problematiken. Deras värld är så spännande...
Åter till hunderiet nurå :D
Eftersom jag tänkte ta tag i sättandet på Dina, så gick jag en snöpromenad och hade med mig en massa gottis i fickan :) Det där förbannade sättandet driver mig till vansinne, eftersom jag ALDRIG stött på det här problemet förut...
Jag tog in henne fot och började gå. Jag sa kommandot "Sitt" och använde mig av höger fot först, avlägsnade mig och ställde mig framför henne.
HON SATT KVAR!
När hon satt stilla medan jag avlägsnade mig mer och mer ifrån henne så kastade jag en godbit rakt i munnen på henne, för att undvika att hon hamnade ur position.
Jag anslöt till henne igen och gav frikommando.
Upprepade sedan fotgåendet, sättandet och kastandet. Frikommando och promenaden kunde fortsätta.
Gjorde såhär kanske 10 ggr och sen gick vi hem igen :) Det gick med andra ord BRA...
När jag hämtat all utrustning hos syrran så tänkte jag börja använda mig utav mer extern belöning. Detta var ju en paniklösning då jag varken hade klicker eller levande godis (torrfoderpluppar vart det den här gången)...
Att poängtera så börjar jag alltid framåtmarsch i fotgåendet med VÄNSTER fot och vid avlägsnande HÖGER fot. Så ni inte blir förvirrade (om ni inte redan är det... är ju extremt dålig på att förklara)...
Pyrrah har ju fått en nytädning, vilket är sååå roligt att se :) hon älskar ju snön, och busar mer än gärna upp Dina. När promenaden är slut så ser dom ut som två snömonster :)
Vill gratta Camilla med Aggron som fyllde 33 år idag! :) grattis från kennelmamman!
Nu är jag ledig från skolan till på måndag, så i helgen blir det en massa födelsedagsfiranden (många som fyller år i slutet av januari... är väl vid valborgsfirandet barnen blir till antar jag...)!
Nu är det sovdags iallafall!
Lev väl!
Emma
- Comments(3)http://dagbok.freaklechics.se/#post9
